Fem saker som hade varit bra att veta som ny skolledare

"Det är våra kids som skall ta över världen och vi får bidra till deras utveckling" När vi skulle nystarta den skola jag senast arbetat på var det vår arbetshypotes. Det var många som opponerade sig mot den skrivningen, alltifrån valet av ordet "kids" till uttrycket "ska ta över världen" För mig var det ändå viktigt att hålla kvar andemeningen i hypotesen. Vi har eleverna till låns och den tid de är hos oss skall vi optimera våra ansträngningar så att de lämnar skolan så väl rustade som det bara går. Att de fått genomgå såväl en kunskaps- som personlig utveckling, förbluffande ofta hör de ihop har jag märkt. Jag brukade säga till föräldrarna i årskurs 1:

“Om ni bara ser till att era telningar kommer hit varje dag och har rätt grejer med sig så fixar vi resten. Skulle något krångla på vägen så hör vi av oss.”
Precis så enkelt skulle det kunna vara att bedriva skola.

Bakgrund
Jag har hela tiden arbetat som skolledare i gymnasieskolan, om än i tre kommuner av varierande storlek.
På mitt första arbete som rektor i en mindre kommun, lärde jag mig bl a mycket om vikten av att ha en organisation som är som ett väloljat maskineri, man skall helst slippa tänka på den.
I min andra kommun, på en skola där bildning stod högt i kurs, kunde jag se hur en god skolkultur som genomsyrar hela verksamheten kan göra arbetet med förtroende och tillit väldigt enkelt.
I den kommun jag arbetat senast fick jag glädjen och möjligheten att tillsammans med många medarbetare få bygga om och nystarta en stor kommunal skola, Malmö latinskola. Skolan är inne på sitt sjunde år sedan nystarten (skolan har funnits sedan 1406) och allt hårt arbete börjar bära frukt.
Det jag skall prata om idag är 5 saker jag anser är väldigt viktiga att känna till som nybliven rektor. Det gjorde inte jag, speciellt inte nummer 5. Ni som vill ha mycket referenser till forskning kan sluta lyssna här, det här handlar mest om det hantverk det innebär att ansvara för en skola. Undervisningen kan gärna vara forskningsanknuten, skolledarskapet skall främst vara ett gott hantverk.

1. “Fake it ´til you make it”
2. “Pedagogiskt ledarskap”
3. Skolan som ett väloljat maskineri
4. Tjänsteplanering
5. Styrning

“Fake it ´til you make it”
När jag började som rektor, många kan säkert känna igen sig, startade jag med ett längre vikariat. Ett bra sätt om man vill känna på hur det är att ta sig an något helt annat än det man är van vid. Jag minns att jag efter tre månader sa: “Det här skitjobbet kan man inte ha, jag längtar efter att vikariatet skall ta slut”. Nio månader senare tog verkligen vikariatet slut och jag blev kvar i  21 år. Någonstans längs vägen hade jag slutat viska till mig själv “Fake it ´til you make it”, länge tänkte jag att jag när som helst skulle bli avslöjad som en bluff.
Ni vet hur det är i början på ett nytt jobb, man vill så hjärtans gärna göra ett fantastiskt arbete, önskar så att man kunde ha svar på alla frågor som haglar över en, högt och lågt. Det är kanske det första man måste lära sig, det går bara att göra sitt bästa inom givna förutsättningar (däremot skall man alltid försöka påverka förutsättningarna!).
Det man absolut inte skall göra som ny skolledare är att försöka visa sig duktig och initiera allehanda projekt. Inte ens om man tycker att det ser ut som om det behövs, inte ens om alla påtalar att “nu måste du ta itu med det här”. Det man verkligen skall försöka ta sig an är att få syn på skolkulturen, den är en väldigt viktig byggsten eller ibland ett hinder om man vill ha människor med sig. Minns på en skola jag arbetade där jag skulle beskriva hur jag uppfattade skolkulturen efter 100 dagar. Jag visade en karta över Venedig, men utan broar. Det var inte en enbart jättepositiv bild… Men, och det är viktigt, man skall få syn på skolkulturen, inte nödvändigtvis anammas av den. Jag har upplevt the hard way att “culture beats strategy every day”. Var vaksam!

Samtal är medicinen i början, tror jag. Prata med folk! När jag tänker närmare på saken har det varit viktigt hela tiden, oavsett hur länge jag varit skolledare. De vardagliga samtalen skall inte underskattas. Jag har alltid försökt tillbringa tid i personalrummet, speciellt på morgnarna före lektionsstart. Samtal kring allt möjligt, jag hade ofta frågor till lärarna (förhör skulle nog en del säga…) Den dagen man slutar att vara nyfiken skall man definitivt lägga av som skolledare.
Vikten av en synlig skolledare skall inte heller underskattas, du slipper drabbas av mytbildningar.

Det som antagligen påverkat mig mest är att jag hade en fantastiskt bra chef de första fem åren. Jag önskar att alla nya skolledare får uppleva det som jag fick, höga förväntningar, stort förtroende, frihet under ansvar och en alltid öppen dörr om jag undrade något eller ville testa olika idéer. “Jag backar upp dig till 100% så länge du inte gör något rent kriminellt”, sa han. Å andra sidan brukade han också säga: “Vi arbetar så lagligt som möjligt”. Jag märker att jag fortfarande försöker leva så som jag blev lärd, jag är definitivt fortfarande olydig, det landar en hel del dumheter i skolans värld, man behöver inte hoppa på allt. Det är faktiskt ditt ansvar som skolledare att agera grindvakt!

Det där med att ge stort förtroende till människor har en tendens att sprida sig i en organisation. I vår ev iver att som skolledare styra måste vi komma ihåg att vi har anställt en massa kunniga människor med flera års studier bakom sig. De kan oftast bra på egen hand om vi ger dem goda förutsättningar.  Min förste chef var också en stor pragmatiker, prestigelös och med bra koll på vem han var och varför han tog de beslut han tog. För att vara en bra arbetsledare måste man absolut ha koll på sina egna bevekelsegrunder, kunna skilja på sak och person och vara en juste människa. Jag läste en bok under den tiden som jag ofta kommer tillbaka till, “Människan är en berättelse” av Clarence Crafoord, den handlar bl a om vikten av att vara klar med sin egen berättelse, att veta vem man är när man har ett arbete där man möter och tar beslut som påverkar andra människor. 

Pedagogiskt ledarskap Här är jag övertygad om att man som ledare skall vara så pragmatisk som möjligt och hela tiden utgå från verksamhetens behov. Krångla inte till det med sådant som inte tillför något, hur kul det än verkar vara. Tänk på pedagogiskt ledarskap som ett hantverk som kan bidra till att göra undervisningen så bra som möjligt.

• Tjänstefördelning framtagen tillsammans med lärare och arbetslag för att skapa rimliga och pedagogiskt motiverade tjänster.
• Arbete med timplanen utifrån de utvärderingar och analyser av resultat som görs. 
• Arbeta aktivt med kompetensutveckling med utgångspunkt i behov i undervisningen
• Skapa schemaläggning som stödjer pedagogiken och elevernas behov.
• Medarbetarsamtal där rektor samtalar med den enskilde medarbetaren 
• Det gemensamma arbetet tillsammans med personalen som görs för att följa hur vi gör och varför, vad det blir av det (analys) och hur vi kan bli bättre. Hur vet vi att det vi gör är bra? Hur vet vi vad vi behöver förbättra? En ständig diskussion med utgångspunkt i elevernas och undervisningens behov. Rektors uppgift är att stå för data, struktur och planering.
• Vid behov möten med lektorer, förstelärare, ämnesföreträdare 
• Möte med skolledningen för både strategisk och operativ planering.
• Möte med Elevhälsan för att fånga upp elever med behov av särskilt stöd. Besluta om pedagogiska åtgärder. 
• Möte med elever och föräldrar för att följa upp elevers pedagogiska stöd.
• Daglig närhet till lärare och elever för att fånga upp diskussioner och idéer.

Många möten blir det men mycket av det som finns på listan är pedagogiskt ledarskap utan att direkt involvera lärare.

Det är min åsikt att lärarna bör ägna sig åt undervisningsrelaterat arbete, de behöver inte vara delaktiga i allt som rör eleverna. De kan ha goda relationer med sina elever utan att veta allt om sina deras problem. Jag hade t ex aldrig med lärare eller mentorer på studiekonferenser. 

Försök inte heller agera pedagogiklektor men besök gärna lektioner. 

Pedagogiskt ledarskap är inte att bestämma hur lärare bäst skall göra. Är förresten så tacksam mot Skolverket som äntligen kommit med nya råd och riktlinjer angående bedömning. Vi får alltså göra så som vi alltid tänkt att man skall göra, titta på helheten när vi bedömer elevernas kunskaper. Ni fattar inte vilket tungt arbete det varit att avprogrammera elever från grundskolan som ärligt inte tror att det går att lära sig något utan en matris. Bisarrt.

Vi hade besök från Skolinspektionen för några år sedan, de inspekterade kvaliteten på vår särskola som är en liten del av Malmö latinskola. Vi fick omdömet några månader senare, det fanns ingenting att anmärka på. När de var på återbesök och berömde oss för vårt arbete frågade de vad vi nu skulle utveckla. “Inte ett skit”. Förvalta, förädla, förfina, fördjupa men tro inte på idén om ständig utveckling.

“På min skola fokuserar vi inte på ständig utveckling, vi fokuserar på att fortsätta göra det som fungerar bra. Jag tror mer på att förvalta än på att utveckla.” 

Linnea Lindquist, rektor i Göteborg

Skolan som ett väloljat maskineri Som jag skrev i inledningen skall organisationen helst vara som ett väloljat maskineri. Med det menar jag att man aldrig skall behöva tveka över var man hittar vad, när olika aktiviteter inträffar och vem som ansvarar för vad. Det innebär förstås att rollfördelningen är viktig, liksom framförhållningen. Det kalendarium som skall gälla för nästa läsår skall påbörjas så fort det gamla utvärderats, strax efter årsskiftet. Så mycket som möjligt skall finnas där redan från början. Är det något en skolorganisation är känslig för är när det stoppas in saker i efterhand i kalendariet. Som rektor blir man översköljd av allehanda förslag från företag, organisationer och myndigheter om att få tillgång till lärare och elever. För att inte tala om alla enkäter vi förväntas besvara. Deleteknappen är min bästa vän.

Många lärare arbetar mycket med externa kontakter, både via universitet och högskolor och olika organisationer och myndigheter. Poängen är att de gör det som en del av undervisningen, väl planerad, genomförd och efterarbetad i en innehållslig kontext. 

Varför är det då så viktigt med en god och förutsägbar organisation? Det är min fasta övertygelse att om lärare slipper fundera över vem som har ansvar för vad, vem de skall vända sig till eller vem som tar beslut om vad, så ger det bättre förutsättningar för dem att kunna koncentrera sig på att utveckla undervisningen. Vi pratar ofta lite slarvigt om att “kvalitet uppstår i mötet mellan elev och lärare”. Nja, säger jag, inte per automatik. För att det skall inträffa krävs både att mötet är väl förberett och att det finns möjlighet att reflektera efteråt. Och för det krävs tid.
Det är lätt att som skolledare att drabbas av panik när man hör de ständiga kraven på mer tid, det är så himla mycket som “måste” in. Då gäller det att nagelfara organisationen och se om det går att skala bort för att arbeta smartare.
På Malmö latinskola hade vi en grupp som vi kallade “revolutionsgruppen” som arbetade just med att renodla och skala bort allt hittepå, sådant vi tror att vi måste göra.
Genom åren har vi därför dragit ner ordentligt på antal möten, kanske väl mycket ibland, en del möten måste vi ha, som t ex APT, känns som om jag provat många olika varianter men aldrig något som varit bra. Vi har ett minimalt antal APT, inte för att inte inflytandefrågor är viktiga utan för att det finns bättre vägar att säkerställa dem.
Jag kontaktade också min högste chef och tyckte att de skulle göra detsamma på förvaltningsnivå, skala bort onödigt.

När det handlar om en väloljad organisation hjälper den digitala tekniken verkligen till, en samlingssida där man kan hitta allt man behöver med bl a ett index som gör att det är väldigt enkelt att hitta, Bakom indexet finns naturligtvis tillhörande dokument, sites, policys, planer och årshjul. Man kan säga att det är  “pärmar”, transformerade till länkar med mycket info. Jag ägde inte en enda pärm som rektor.
Men, köp inte en färdig produkt från ett företag utan utveckla den digitala strukturen utifrån skolans behov. Det finns alltför många exempel på när skolor fått anpassa sig till tungrodda och osmidiga system.

Tjänsteplanering
I organisationen ingår också den mycket viktiga tjänsteplaneringen, den får ändå en egen rubrik, det är här lärare vill ha mest inflytande, det är den som verksamheten vilar på, “den är lika viktig som vatten” som en lärare uttryckte det. Börja i november med att lägga fast principerna. Samverka. Fastställ en strikt tidsplan så att lärare vet när och vad de kan ha inflytande över. Tidplanen är viktig, en god planering lämnar lite utrymme för spekulation.
Nu vi är inne i kärnan för det här arbetet. Ungefär så här skrev vi:

“Skolans uppdrag att ge eleverna möjlighet att uppnå de riksgiltiga målen är formulerade i de nationella styrdokumenten. Vi analyserar elevernas behov som ska styra så att tillgängliga resurser används på ett optimalt sätt. I det arbetet är den avgjort viktigaste tillgången lärarkompetensen d v s lärares djupa ämnesteoretiska och ämnesdidaktiska kunskaper. Att kvantitativt och kvalitativt skapa utvecklande möten mellan lärare och elever är centralt för skolans arbete. Det handlar inte bara om tiden då man möts utan också om förberedelser och efterarbete så att mötet blir så bra som möjligt.
Skolan skall också arbeta för en god arbetsmiljö, medarbetarna skall uppleva att de har en tjänst som ger dem möjligheter att utföra ett gott arbete.
Arbetsgivaren har ett särskilt ansvar för att uppdraget blir tydligt och väldefinierat.”

Det här måste vi ta på allvar. I hela Sverige. Samtidigt vet vi att det blir svårare och svårare att lyckas, särskilt i tider med ständiga ekonomiska neddragningar.

Styrning
Det för mig in på min sista punkt. Åh, vad jag önskar att jag hade förstått mer om de mekanismer som styr skolan,  t ex om hur man skall läsa och förstå en kommunal budget.
Jag hade bättre velat förstå hur målstyrning hänger ihop med otydliga och oändliga krav med fokus på resultat och ständig effektivisering. Vad som händer när lärares höjda löner inte kompenseras för i budgeten. Risken är stor att lärare får betala för dem själv genom att ta på sig mer undervisning. Det är ingen hälsosam kombination, högre och högre löner och inget tak för undervisningstiden.
Välfärden styrs sedan lång tid tillbaka av New Public Management. NPM som är en styrfilosofi som kommer från industrin och som till stor del grundar sig på idén om produktion av varor och med ständiga produktionsmätningar med, som jag sa, fokus på resultat och ständig effektivisering. Jag märker tyvärr att istället för att ta bort mätningar, kontroll och administration höjs röster för att hitta på nya yrkesgrupper som kan ta hand om dem. Det kunskapen hade jag som ny rektor velat ha för att kunna ställa bättre frågor och för att kunna påverka mer kraftfullt. Med den kunskapen kanske fler rektorer också hade kunnat göra sig mer hörda i den nationella debatten. Vi är på tok för tysta.

Jag hade också velat har mer kunskap om hur den individuella lönesättningen hänger ihop med förväntningarna hos arbetsgivaren på att tävlingen om vem som skall få högst lön skall leda till att alla presterar bättre. Att det skall ske har inte något som helst empiriskt stöd. 

Jag hade också velat känna till hur styrsystem och andra beslut har påverkat skolan genom åren. För att bättre förstå vad som hänt kan man med fördel ta del av TS Balans arbete och mitt eget lilla bidrag där jag jämför arbetsbördan för en lärare 1990 med 2018. 

Avslutning
Varför har jag arbetat så länge som rektor?
Ibland sägs det att det är omöjligt, att rektorer behöver superkrafter. I alla fall är det ett väldigt omväxlande arbete med både högt och lågt, dagligen.
Jag har behövt vara argare de senaste åren. Arbetet på skolan är alltid lika roligt men kontakterna uppåt är inte lika kul. Det handlar bland annat om att man numera anses kunna effektivisera varje år samtidigt som kraven ökar. Ekonomistyrning är inte min grej kan vi väl säga. Ju mer jag lärt mig desto olustigare har det känts. Det där att känna sig som en belastning i förvaltningens budget gör något med en. Politiska beslut som handlar om att lappa och laga istället för att ta itu med systemfel är inte heller en favorit.
Ändå har jag svårt att tänka mig ett mer stimulerande arbete. Det där med att “Det är våra kids som skall ta över världen och vi får bidra till deras utveckling” är enligt mig något av det viktigaste man kan syssla med. Det är lika spännande att ta emot de nya ettorna den första dagen som att släppa iväg treorna i juni. 

Om jag skall ge ett enda råd till alla välfärdsarbetare så blir det: “Vila i det som fungerar”. Det finns ingen lag på att vi måste springa vidare hela tiden. Att vi ständigt måste utveckla är en myt. Om saker funkar bra, känn er nöjda. Förfina, förädla, fördjupa.
Avslutningsvis får ni några rader av den franske poeten Rimbaud. 

Rimbaud slutade skriva poesi när han, som han uttryckte det, “sett nog, förstått nog och fått nog”. Känns lite som jag och New Public Management.

Jag ger er en strof ur “Illuminationer” som gavs ut 1875 och som illustrerar lite hur jag känner just nu efter att ha slutat arbeta i skolans värld.

”Jag har spänt rep från klocktorn till klocktorn; blomsterslingor från fönster till fönster; gyllene kedjor från stjärna till stjärna, och jag dansar”.