Kära politiker (och andra)

I helgens twitterflöde “samtalade” jag bl a med en företrädare för ett av våra riksdagspartier. Jag förstod då vilken okunskap det kan finnas hos de som faktiskt är satta att styra.

Det handlade om skolan.

Därför tänkte jag ge en snabb inblick utifrån min horisont, det är säkert fler som kan ha nytta av den.
Först några frågor:

Vi får inte ungdomar att välja läraryrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?

Vi får inte lärare att stanna kvar i yrket i tillräckligt stor utsträckning. Varför?

Lärare i allt större utsträckning blir långtidssjukskrivna. Varför?

Alla skolor i Sverige är inte lika bra. Varför?

De här frågorna har funnits på agendan en lång tid och ändå händer ingenting politiskt eller i alla fall
väldigt lite och alldeles för sent. Det som händer är inte genomgripande utan mer av
lappa-och-lagakaraktär. Varför?

Att få svar på de här frågorna måste rimligen vara högsta prioritet hos alla politiker. Det handlar om
Sveriges framtid. Det är i alla fall min högsta prioritet som skolmänniska och skattebetalare.

Jag har varit skolledare sedan 90-talet och sett förändringen som skett och sker och har bl a skrivit
om det här.

Många samverkande faktorer är det, en del handlar om naturliga samhälleliga förändringar. Den största
enskilda faktorn som ställer till mest i svensk skola är dock marknadiseringen av skolan. 

Misstaget att göra elever och föräldrar till kunder står samhället dyrt. OBS! Jag talar inte om “frihet att
välja (bort) här, det går utmärkt att driva skolor som stiftelser och kooperativ på “non-profitbasis”. Men
den skattefinansierade skolpengen, om nu det systemet skall finnas kvar överhuvudtaget, måste gå till
skolan och eleverna. Allt annat är orimligt. 

Jag skrev ett inlägg om hur vi skall få fler att vilja arbeta i skolan. Det går att läsa här.
Sedan jag skrev det har jag “radikaliserats” ytterligare. Vi kan inte ha vinstdrivna skolor, det finns en
anledning till att inga andra länder har följt efter. Spåren förskräcker.

Detta blir särskilt tydligt när kommuner gör neddragningar, för att behålla vinstmarginalen med krympande
resurser måste friskolor bli mer innovativa och cyniska. Det som återstår blir att hitta vägar för att sortera
ut de elever som är mest kostsamma och behålla de elever som klarar av större elevgrupper och som inte
behöver lika mycket stöd. 

En misstanke jag har är också att betygsinflationen kommer att öka, betyg är ju numera ett konkurrensmedel för att få elever, myndighetsutövningen blir satt ur spel. Eventuellt med mer kontroll som följd, av ren desperation.

En annan delvis bekräftad misstanke är att fristående skolor kommer att lägga ner sin verksamhet i
“mindre lönsamma” kommuner. Låt oss hoppas att det i den kommunen finns skolor som kan ta hand om
de övergivna eleverna. Tillbaka till frågan om varför långt ifrån tillräckligt många väljer att utbilda sig till lärare.

Tja, för att citera mig själv:
“Välkommen till en marknad där det är ett lotteri vilka arbetsvillkor och vilken arbetsmiljö du får. Du kan
också räkna med ständigt krympande resurser. Men du får en hyfsad lön och ditt arbete är viktigt för
samhället”. Hur låter det? Hamnar du på rätt skola kan arbetet vara fantastiskt. Lycka till liksom.

Jaha, tänker ni, ännu en gnällspik. Var är de konkreta förslagen? Ok, här kommer de:

1. Inga vinstdrivna skolor
2. Begränsa lärares undervisningsmängd. Reglera alltså.
3. Reglera gruppstorlekar. Reglera mera, mindre målstyrning.
4. Återskapa friheten i yrket som en gång fanns, förenkla.
5. Se över lönesystemet och sluta med kortsiktiga lösningar som LLL och förstelärarreformen
6. Inga ökade krav på skolorna förrän de finns balans mellan krav och resurser
7. Tänk helhet och långsiktighet, det statliga ansvaret måste öka
8. Skyll inte på varandra kära politiker, samarbeta. Tillsammans blir ni starka.

Punkt 1 är viktigast. Om inte det händer kommer allt att bli värre innan det blir bättre.
På förekommen anledning: Ja, jag vet att det finns fristående skolor som gör ett utmärkt arbete likväl som

det finns kommunala där det finns mer att önska. Min poäng är att skillnaderna mellan skolor skall vara
minimala. Det skall inte spela någon roll var du bor eller vilken skola du går på, du skall få samma goda
undervisning och lära dig lika mycket. Det borgar för en stabil framtid för Sverige.