Hur får vi fler att vilja arbeta i skolan?

Egentligen är det här ”Hur får vi fler att vilja bli lärare?” del 2

För ungefär ett år sedan skrev jag del 1, det går bra att läsa om det här.

Som rektor på en stor skola funderar jag mycket över framtiden. Det kommer oroande larm om krympande kommunala budgetar, färre som vill bli lärare och fler som slutar att vilja arbeta som lärare. Samtidigt med detta växer elevkullarna.

Jag har lärt mig mycket av Tankesmedjan Balans när det handlar om kommunbudgetar. Bland annat har jag lärt mig att vi inte går mot ljusare tider, tvärtom, kraven på nedskärningar verkar öka de närmaste åren. 

Skolan är numera en sorts marknad som regleras med elevpengar, ju fler elever desto mer pengar till skolan, ju färre lärare som behöver undervisa de här eleverna desto mer pengar blir det över till skolägare.

Skolan är också oreglerad så till vida att det inte finns en bortre gräns för lärarnas undervisningsmängd.

Den så kallade marknaden styr även lärarlönerna, det är nu brist på lärare i Sverige och därför ökar lärarlönerna, tyvärr utan att man i en majoritet av landets kommuner kompenserar fullt ut för kostnadsökningarna.

Lägger man ihop ständiga nedskärningar med höjda lärarlöner plus en oreglerad undervisningsmängd är det lätt att tänka sig att resultatet blir en dålig arbetsmiljö. Vi ser också att en ökande andel lärare lämnar sina arbeten i skolan för att de helt enkelt inte orkar, andra går ner på 80 %.

Det jag är särskilt oroad över är hur vi skall kunna få fler unga människor att vilja arbeta i skolan. “Välkommen till en marknad där det är ett lotteri vilka arbetsvillkor och vilken arbetsmiljö du får. Du kan också räkna med ständigt krympande resurser. Men du får en hyfsad lön och ditt arbete är viktigt för samhället”. Det låter ändå sådär, tycker jag.

Unga människor värdesätter naturligtvis en bra lön men vi är många rektorer som har upptäckt genom de senaste årens rekryteringar att fler och fler arbetssökande frågar efter sådant som: “Hur många undervisningsgrupper innehåller tjänsten?”, “Hur stor är personalomsättningen på skolan?”, “Hur är stämningen?”. Det verkar faktiskt viktigare än en hög lön. 

Min slutsats är att det är arbetsmiljö och arbetsvillkor vi främst måste arbeta med om vi vill ha fler som söker till lärarutbildningarna.

Politiker verkar ha bestämt sig för att elevers och föräldrars frihet att välja skola är överordnat allting annat och då måste vi hitta vägar för att begränsa följderna, tänker jag.

Mitt förslag är att vi för det första måste ha en begränsning av lärares undervisningsmängd. Det kommer att medföra att vinsterna inom skolan minskar men det är trots allt underordnat samhällets utbildningsuppdrag.

Vi behöver ha ett annat sätt att fördela pengarna än skolpeng/elev. Betydligt rimligare är ett system med skolpeng/grupp. Ett exempel: Låt oss säga att du som rektor har 10 klasser med en lärare i varje klass. Om du tappar en elev per klass som genererar en intäkt av 50 000/elev så blir du av med 500 000 kr. Men resten av eleverna behöver fortfarande en lärare/klass så det resurstappet blir väldigt svårt att hämta in.

Mitt tredje förslag är att se över kurs- och läroplaner. De behöver bli tydligare och mindre tolkningsbara och med en större kärna av gemensam kunskap. (På det området verkar det faktiskt som om något händer nu.)

Mitt fjärde förslag handlar om att jag tror att vi behöver se över lönesystemet. Ingångslönerna skall vara fortsatt höga men också garantera en löneutveckling som är mer förutsägbar än nu. Det skulle gynna stabilitet, samarbete och samverkan i skolan.

Hur skall det här ge fler sökande till lärarutbildningen, tänker ni? Mer reglering alltså? Jag tror att de förändringar som jag har föreslagit kan bidra till ett system där lika villkor råder oberoende av vilken skola man får anställning på. Så är det inte nu. Det blir då mindre av gambling för en ung människa att påbörja en femårig utbildning. Kortsiktigt kan det leda till större brist på behöriga lärare men när det handlar om skolan måste vi tillåta oss att tänka långsiktigt.

Undersökningar visar dessutom att när skolan var genomreglerad upplevde lärarna en större känsla av individuell frihet. Det tror jag att unga människor attraheras av. Skulle tro att även de som redan arbetar i skolan hade uppskattat det.